HÄLLRISTNINGAR NÄMFORSEN
Okej det tog tid att hamna här igen ...ni vet mycket som ska ordnas på gården Men nu ska jag berätta om tulpanresans andra besök NÄMFORSEN...å hällristningarna där. Jag har alltid varit intresserad an forntid å hällristningar är så fantastiska att folk suttit vid en fors å tagit sej tid att få in dessa underbara bilder...jag har gjort kort från olika hällristningar från vårt land .
..men aldrig varit till denna fors. Vägen dit var fin å lugn men jag måste säja helvete vilket slut...plötsligt var det bara STUP på min sida ...å då ska ni veta att jag var på en mardrömsresa i Frankrike som gjort mej helt sjuk...sa till syrran att detta klarar jag bara inte...iallafall om vi ska upp samma väg...jag var panikslagen
tanum
norrforsen i umeå...tycker nog att dessa är vackrast...å absolut lättast att komma till
så var vi nere å bussen börja vända å köra uppåt näää nu kilver jag av...men så stanna han å vi klev ut
det är en damm å vattnet forsa ner
här i kanten fanns inga räcken blöt mossa å kottar kändes inte säkert alls
men där börja ristningarna..
båt
.älgar å folk
sen fanns bryggor att gå på
älg
kolla bara
här gick jag nu dit jag ville å hade en enda tanke i huve ...hur tar jag mej härifrån
en jätte fin solig dag
okej
dom är gudomliga att se ...men hur kommer jag härifrån ?
hur såg forsen ut då när dom satt här å hacka i sten ...vild å orörd
perfekta älgar
å hur många som helst
här rann vattnet över hällorna till andra sidan
älg å lax
där nere sa dom att det var en bur för att hjälpa laxar upp eller ner jag vet inte hur den fungerar
vet inte en om det är sant...nån där ute som vet ?
oj så vackert det var här...tänkte jag fotar som sjutton å sen får jag se bilderna hemma tänkte jag ...för som sagt nått malde i skallen...syster Sonja satt kvar i bussen medan jag Katarina å Jörel var nere
å när jag kom upp sa jag till syrran JAG GÅR UPP...man fick inte röra slänten å ta bort typ rötter å sånt som band jorden...jag sa till chafförn att jag går upp klarar inte att åka uppför ...nog går det bra sa han ...nej sa jag å du får inte stanna i backen å tro att jag kliver in utan du kör upp å väntar på mej
Gick in å sa till Sonja att jag går...då kom han in å sa ...min fru vill gå me så ni kan följas åt
är du rädd me ...nä sa GITS men jag går mycke så vi följs
vägen upp var brant men vacker vi gick i diket på andra sidan stupet den var asfalterad säkert för regnvatten
när vi kom upp till samhället satte vi oss i en park tills bussen kom...å jag tacka Gits för att hon rädda mej...å sen åkte vi mot umeå å hemmåt å slutet har ni ju redan läst...men ni som ser dessa bilder å tycker inte att det ser stupit ut glöm det det gick inte få rättvisa på bilderna tyvär eller sån tur annars kanske jag inte vågat se dom