Café i lä

Jag Kerstin Åhgren tror på skicka vidare...när man möter någon som behöver hjälp ...så hjälper man men utan att tro att få igen...men att den andra hjälper den den möter som behöver hjälp... jag tar ett exempel...                        jag å Gun var i Stockholm en helg...vi ville spara våra stockholmskort så långt som möjligt ...så vi tog gratisbussen till IKEA...när vi handlat lite så köpte vi var sin blå kasse ( ni vet dom stora som håller) när vi stod å vänta på bussen tillbaka så ser jag en tjej med papperskassar, överfyllda med lerkrukor. jag tänkte det där går aldrig väl...ett handtag hade redan börjat ge upp. Hej sa jag det där ser inte bra ut...nej sa hon jag ångrar att jag inte köpte sån som du har...okej sa jag ...men jag kan ta mina grejer i Guns så tar du min. Hon trodde inte sina öron föll mej om halsen å pussa min kind...överlycklig...ni är inte från Stockholm?...vi packa över...hon ville betala...aldrig i livet sa jag SKICKA VIDARE...å förklara vad jag menade.   Bussen kom , den blev överfull...många stog.  Bussen stanna vid en hållplats flera steg av...men en hann  inte av ...bussen börja rulla...hon ropa men hördes inte fram...DÅ ropade hon jag hjälpt...STANNA BUSSEN...kvinnan som skulle av blev jätteglad...tacka för hjälpen å vinkade...då ser hon jag hjälpte på mej å gjorde tumme upp. ..å log ett leende jag aldrig ska glömma...det är inte alltid man får se att det funkar...men det måste göra det för man får ju oväntad hjälp nån gång då å då